“När andra tror på mig,
så kan jag tro på mig själv”

Mikal började studera på Strömbäcks folkhögskola för snart tre år sedan. Att plugga på folkhögskola tillsammans med vuxna människor var inget som hon egentligen var sugen på. Men viljan att studera var starkare än rädslan. Nu har Mikal kommit en bra bit på vägen mot sitt mål – att studera vidare på universitetet.

Mikal berättar att hennes första tid på skolan var allt annat än enkel.

– I början kände jag mig liten. Jag skakade i kroppen och när jag fick frågor på samhällskunskapen så vågade jag inte svara eller räcka upp handen, trots att jag hängde med och faktiskt kunde.

Det gick ändå bra för Mikal i alla ämnen, förutom med svenskan. Hon var nyanländ och pratade ett modersmål som låg långt ifrån svenska. Mikal fick extra stöd av skolans resurspersoner och tillgång till språkverktyg på datorn. Mikal var beredd att kämpa, och med ett nyfunnet intresse i att läsa romaner, tog språkutvecklingen fart. Intresset väcktes av Mikals lärare Anna, då klassen läste boken Saknad av Karin Alvtegen.

– Anna förbjöd oss att läsa längre än till en viss sida, för att vi sen skulle diskutera det avsnittet i klassen. Men för mig var det svårt att inte läsa längre än det Anna bestämt. Så fort jag kom ut från lektionen så kastade jag mig över boken! Och vi fick absolut inte se filmen!

Terminen därpå tog Mikal ett eget initiativ till att läsa tillsammans med klasskompisar. De startade en studiecirkel och Mikal blev cirkelledare. Efter skoldagen träffades de för att läsa och samtala.

– Det kändes spännande att vara ledare och jag testade att använda Annas metoder.

Läsintresset gjorde att Mikal utvecklades massor. Nu klarade hon mer avancerade skrivuppgifter och hon blev en tillgång i gruppen eftersom hon kunde bidra med andra perspektiv i diskussionerna. Det andra året avslutades med att hon stod på skolans stora scen och höll ett argumenterande tal.

– Jag skrev ett argumenterande tal om att utrota fattigdom och fick bra omdöme av Anna. Först höll jag mitt tal i klassen, vilket var nervöst. Sen när Anna frågade om jag ville framföra talet i aulan på avslutningen för alla så antog jag utmaningen.

Mikal drömmer om att studera till psykolog, och för att få rätt behörighet läser hon nu Naturvetenskapligt basår. Dessutom har hon flyttat in på skolans internat och blivit en del av den gemenskap som finns där.

– När jag började på skolan hade jag aldrig tänkt att jag skulle kunna vara en ledare för andra. Nu har jag lärt mig om min egen förmåga kring andra människor och hur jag hanterar sociala kontakter. När andra tror på mig så kan jag tro på mig själv. Nu är jag även med i styrelsen för Röda Korset i Umeå.