Köksglädje på Östtegsskolan

Oftast räcker maten till alla elever, men det har hänt att maten helt plötsligt tagit slut. – Då får man trolla med knäna helt enkelt, säger Mona Engström som är skolkock på Östtegsskolan.

Matglädjen har alltid funnits där, med det var efter utbildningen på gastronomipogrammet på universitet i Umeå som allting startade. I dag lagar Mona Engström lunch till 221 skolelever varje dag.
– De kallar mig oftast Mona, men det känns bra med mattanten också, säger hon.

Det är första veckan efter sommarlovet. Klockan är strax efter sju och skolköket på Östtegsskolan har redan varit igång i en halvtimme. Skolan, som ligger belägen just intill Umeälven, känns lugn denna fredagsmorgon. Kocken Mona visar mig gärna runt i det nybyggda köket, som stod klart för två år sedan. Ett flertal kastruller står på värme och puttrar och det förbereds sallad, såser och specialkost.
– I dag lagar vi pasta med kalkonsås, berättar hon.
Mona plockar fram kalkylatorn på mobilen och börjar mumla siffror.
– 17 kilo pennepasta ska jag koka, det borde räcka. Då är det 70 gram per barn.

Budgeten är strikt och kostnaden per elev får endast vara tio kronor om dagen. Då är det både lunch och mellis inräknat, så det innebär ett evigt planerande för att få det att gå ihop. 221 elever ska få lunch på tallriken för 8500 kronor per vecka.
– Det är inte så mycket, men det går, menar Mona.

Namn:Mona Engström
Yrke:Skolkock
Ålder:44 år
Bor:Carlshem
Utbildning:Gastronomiprogrammet
Favoriträtt att tillaga:Gratänger
Mindre rolig maträtt att tillaga:Potatisbullar
Lön:25 000 kronor i månaden
Skolelevernas genuina ärlighet och direkta feedback är drivande tycker Mona, även om alla maträtter inte är lika uppskattade, vegetarisk moussaka till exempel.
– De äts inte här, och då är det inte värt att vi gör den maträtten. Pannkakor eller potatisbullar och blodpudding är favoriträtten. Då slängs nästan inget. Det är roligt för barnen äter jättemycket.

Nästan all mat tillagas av kökspersonalen på Östtegskolan, till och med palt och pannkaka. Det absolut roligaste med Monas jobb är att få laga mat och sedan höra uppskattningen.
– Men det är klart att man ibland slår knut på sig själv, menar hon.

Men så har det inte alltid varit. Innan skolan byggdes om skickades all mat färdig till dem. Då ansvarade personalen endast för att servera maten. Mona och hennes arbetskamrater berättar att de märkt en stor skillnad på responsen från eleverna sedan de bytte system.

Men livet som mattant är ett tungt arbete. Varje dag möts de av höga ljudnivåer i matsalen där mellanmålet på eftermiddagen har högst ljudnivå. I dagsläget är Mona inte säker på att hon kommer jobba kvar resten av livet, men hon vill gärna vara kvar i branschen.
– En del dagar är man bara trött. Men det här är ändå det bästa jobbet. Jag kan inte förstå att jag får betalt för att göra det här.

Text och foto: NICOLINA BURMAN