Distans och disciplin en svår kombination

Oliver Pawlik, frusen distansstudent invirad i filt.
Oliver Pawlik distansstuderar Postproduktion vid Örnsköldsviks folkhögskola.
Foto: Samuel Nyberg

Som distansstudent kan Oliver Pawlik lära oss andra något om hur det är att studera utan vare sig klassrum, klasskamrater eller lärare. Som att byxor ibland är överflödigt.

Jag är inbjuden till hans lägenhet i centrala Linköping. Fast inte ”på riktigt”. Vi pratar via Skype, ett av många verktyg som gör det möjligt för före detta umebon Oliver Pawlik att studera från Örnsköldsviks folkhögskola – i Linköping.

Pawlik studerar postproduktion, en kurs tillhandahållen av Orca Mediautbildning tillsammans med Örnsköldsviks folkhögskola. Postproduktion är det som tar vid när allt ”på set” är klart, allt som sker efter själva inspelningen av materialet, oavsett om det handlar om video, ljud eller annat.

– När du har mjölkat korna och plockat äggen, då ska du vispa ihop och steka maten, säger Pawlik efter att funderat ett tag på en liknelse.

Lego väckte filmintresset

Att Pawlik valt detta utbildningsspår är naturligtvis ingen slump. Filmintresset väcktes redan vid åtta-nioårsåldern.

– Åh, vad många gånger jag dragit det här. Det började med Lego Studios. Med det kunde man göra filmer i stop motion, det var så roligt, säger han.

Lego Studios var en serie Lego ämnad för filmskapande och innehöll ”legogubbar” som kameramän, stuntmän och annat. Som barn gjorde Pawlik även radioprogram med sina kompisar och animationer gjorda i programmet Paint. En av dessa animationer har närmare tre miljoner visningar på YouTube, andra flera hundra tusen.

– Jag kanaliserar mycket av min kreativitet genom film. Det är vad jag gjort mest i mitt liv, och jag gillar det väldigt mycket.

Med tiden har också manusskrivande blivit allt viktigare. Han har flera idéer på lager och siktar på att bli regissör. Filmfestivalaktuell är han också. Pawlik har regisserat kortfilmen ”Att överge är att älska”, en tidigare prisvinnare som nu går upp på Stockmotion filmfestival i Stockholm.

Distansen påverkar disciplin och engagemang

Men sedan 25 augusti är det alltså postproduktion på distans som gäller för Oliver Pawlik. Kursen består av en lektion i veckan och uppgifter som delas ut. Några fysiska träffar sker, men annars sköter alla studenter uppgifterna själva. Hittills är Pawliks upplevelse av distansstudier både positiv och negativ, och hur det går beror mycket på ens egen inställning. Det kan vara svårt att hålla en hög disciplin. Möjligheten att snooza hur mycket man vill på morgonen påverkar engagemanget. Att inte sitta i ett klassrum med andra verkar också innebära att vanliga klädkoder inte längre gäller.
– Jag tror inte alltid jag har haft byxor på mig, säger Pawlik.

Saknar samhörighet

Förra året läste Pawlik filmlinjen på Kulturama, en väldigt praktisk utbildning som skedde på plats i Stockholm. Till distansstudiernas fördel kan han nu se att formatet ger honom stora möjligheter att disponera sin tid själv, till skillnad från tidigare.
– Jag ville ha mycket tid för annat, att skriva manus till exempel. Distansstudier är bra för dem som verkligen behöver det.

Men han säger också att distansen skalar bort mycket från en vanlig utbildning. Man förlorar en viss struktur och en ansvarskänsla. Om man har möjlighet att plugga på plats tycker han att man ska göra det.

– Det sociala gör så mycket för känslan av samhörighet, säger Oliver Pawlik.

Samuel Nyberg